Kommunpoesi

Genomfört September 2021 - september 2022

Bakgrund och tanke med projektet Kommunpoesi

Efter att ha diktat enbart människor sen 2018 började ramen för Dikta dig att expandera under 2021. Jag fick i uppdrag att dikta Borås och insåg att Dikta dig fungerade bra, även för städer. Tanken på att jag med min metod kunde dikta vad som helst började ta form.


När Tranemos kulturchef Juan Ochoa frågade mig om jag inte skulle bli kommunpoet, så lät det spännande men ingen av oss visste vad det skulle innebära. Jag gav hans idé innehåll baserat på sättet jag redan arbetade på. Som kommunpoet ville jag prova att dikta allt det där som vanligtvis inte blev dikter - till exempel en betongfabrik, byråkrati eller ett ishockeylag.


Jag visste tidigt att jag vill göra ett stort projekt och att jag skulle behöva hitta finansiering utifrån. Jag fick tips av en vän om Kulturbryggan och magkänslan sa att jag skulle söka medel därifrån. Under några månader arbetade jag med ansökan konstant. Det började klarna vad jag ville göra. De två underliggande idéerna var dels att jag ville komplicera och vidga begreppet kommun. När  ordet kommun används avser vi nästan alltid den kommunala verksamheten och gör det oftast när något inte fungerar, till exempel sophämtning eller en investering som slår fel. Hur skulle samhället förändras om vi upplevde att alla vi som bor, arbetar och lever i kommunen, är kommunen? Kunde jag få till en rörelse åt det hållet genom att som kommunpoet skriva dikter om så många olika typer av kommunens beståndsdelar som möjligt? Det andra jag ville adressera med mitt projekt var klyftan mellan vardagslivet och poesin. Poesin är idag i stort sett en intern angelägenhet. Genom att skriva dikter om människors vardag ville jag undersöka om poesin kunde ses som en resurs av samhället.


Jag hade den stora turen att få min ansökan till Kulturbryggan beviljad. Jag skulle bli kommunpoet.

Media

Projektet blev redan från början vida uppmärksammat i svensk media. Eller initialt var det inte projektet i sig som fick uppmärksamhet, utan snarare blev projektet projiceringsyta för debatt och positionering kring frågan huruvida skattepengar ska finansiera konst och kultur.


Media fungerar ungefär som människor. Det är de som skriker högst och argast som hörs. Än idag får jag dementera lögnen som krönikören Lena Melin skapade och spred genom Aftonbladet - att jag var anställd av Tranemo kommun. Därtill skapades en bild av att jag fick en miljon kronor rakt ner i fickan för att skriva en dikt i veckan. Inte heller det var tyvärr sant.


Som tur var för projektet tog det inte så många dagar innan sakfelen reddes ut och opinionen vände. Därpå följde flera intervjuer med journalister som tog sig tid för att förstå vad jag gjorde. Det hela var minst sagt surrealistiskt. Ofta spännande och kul men ibland alldeles för mycket.

Sveriges första kommunpoet

Året som kommunpoet finns dokumenterat i boken Sveriges första kommunpoet. Förutom alla kommun- och persondikter innehåller den dagboksanteckningar, konstnärliga tolkningar, citat från mediastormen och respons från de i Tranemo kommun som blev diktade.

Vad gjorde jag då som kommunpoet?

Förutom att jag var projektledare arbetade jag utifrån fyra konkreta områden: Veckans kommundikt, persondikter, Konstnärliga tolkningar och skrivkurser. Under projektets gång uppstod ett femte område som låg i linje med projektets intentioner, jag blev en poetisk resurs för kommunens invånare, som läste dikter på bland annat födelsedagskalas, för turister och i samband med högtidligheter som invigningen av ungdoms-SM i vattenskidor. 


Kommunpoesi har för många utomstående blivit synonymt med veckans kommundikt, vilket inte är alltför konstigt. Kommundikterna var på något sätt startpunkten för projektets utformning och dess hjärta. Varje vecka valde jag något som fanns, hade hänt eller skulle hända i kommunen som jag lärde känna och sen skrev en dikt om. Varje fredag släpptes en kommundikt på sociala medier i form av en video. Kommundikterna publicerades också i lokaltidningen varje vecka.


Persondikter innebar helt enkelt att jag varje vecka erbjöd en kommuninvånare att få sin egen personliga dikt, vilket i varje fall innan kommunpoesi-projektet var Dikta digs huvudsakliga fokus.


De konstnärliga tolkningarna uppstod som en del av intentionen med att minska klyftan mellan poesin och vardagen. Jag ville publicera dikterna på sätt som poesi vanligtvis inte publiceras på. Tanken initialt var att varje kommundikt skulle presenteras på ett unikt sätt men när projektet väl var igång insåg jag att det var alltför snålt med tid. Resultatet blev istället 16 konstverk av 13 olika konstnärer och poeter. Bland annat finns dikten om den nedlagda Pyttebanan gestaltad på banvallen mellan Uddebo och Tranemo.

Sveriges första kommunpoet

Året som kommunpoet finns dokumenterat i boken Sveriges första kommunpoet. Förutom alla kommun- och persondikter innehåller den dagboksanteckningar, konstnärliga tolkningar, citat från mediastormen och respons från de i Tranemo kommun som blev diktade.

Här hittar du alla inlägg från projektet inkl. videos med samtliga kommundikter

Kommunpoesi skapades av Dikta dig, genomfördes i samarbete med Tranemo kommun och finansierades av

Share by: